Ett forskningsprojekt och hur det fungerar

Om man vill ha svar på frågor måste man ta reda på svaren. Ett sätt att ta reda på svar är att forska. När man som forskare gör en försöksplan har man dessförinnan gjort en grundlig genomgång av tidigare kunskap i ämnet. Man har tagit fram relevanta frågeställningar som ska besvaras av försöket/studien. Och framförallt, man har ett syfte med studien/försöket.

 

Då man forskar får de svar man får, inte de svar man vill ha och även ett uteblivet svar eller ett nej som svar är också ett svar. Sen är det upp till forskaren att med hjälp av andra forskare och tidigare studier att diskutera sig fram till rimliga och förklaringsmodeller till de svar och resultat man fått.

 

Att som hundägare delta i ett projekt kan innebära att man får ett oväntat eller oönskat svar som t.ex. att hunden fått en sjukdomsdiagnos. Det är förstås ledsamt och kan eventuellt ha konsekvenser för det egna avelsarbetet. Dock ska man tänka på att sjukdomen redan fanns där men att det var den nya metoden eller tekniken som gjorde diagnostiseringen möjlig. Nya metoder/tekniker betyder ofta att diagnostiseringen kan bli säkrare och tydligare. Att få ny kunskap innebär att man kan ta hänsyn till det i sitt avelsarbete och ny kunskap kommer dessutom andra uppfödare/hundägare till del.

 

När man låter sin hund delta i ett forskningsprojekt ska man vara införstådd med att resultaten ägs av forskaren och att forskaren har rätt att tolka på sitt sätt. Givetvis ska det ske på ett vetenskapligt hållbart sätt och det ska vara möjligt att granska av andra forskare.

 

Variationer av olika slag

Man tar hänsyn till systematisk variation genom att standardisera försöken. Systematisk variation beror på saker som finns i omgivningen och som individer kan bli påverkade av. Som exempel kan tas att hundar i Sverige har mycket olika levnadsvillkor, en del bor i huset och sover i sängen medan andra bor i hundgård och sover i flock. Den sortens variation försöker man minska så mycket det går genom att göra standardiserade försök. En annan orsak till systematisk variation är olika undersökningsmetoder och olika undersökare. Annan variation beror på att det är olika raser, olika ålder och olika kön. Det försöker man också eliminera genom att välja hundar som är så lika som möjligt. Ett sätt skulle vara att ta t.ex. 10 hundar av en och samma ras och i samma ålder, ha dem i samma hundgård och med samma personal. De skulle också i så fall äta samma mat etc. Sen gör man sin studie.

 

Om man vill veta hur något varierar med åldern, är ett sätt att ta hundar av olika ålder och undersöka på samma sätt. Då får man en bild av hur många hundar i de olika åldersgrupperna som uppvisar egenskapen. När man då grupperar resultaten får man fram åldersvariationen.

 

Den slumpmässiga variationen skulle kunna bero på att det är olika väder olika dagar, att hunden är rastad eller inte, att matte är nervös eller inte osv. Med andra ord saker som kan påverka resultatet men där det inte går att förutse och standardisera.

 

När man har eliminerat så mycket av variationen man kan så finns det ändå en del variation mellan individer kvar. Det är den som är själva resultatet och beror på försöket eller studien.

 

Ögonprojektet

Det ögonprojekt som nu pågår tillsammans med Professor Kristina Narfström, DVM, PhD, DipECVO, har självklart också ett försöksupplägg. I projektet har vi valt att använda oss av två metoder/tekniker. Ögonlysningen är bra då man t.ex vill få en överblick över en hel ras. ERG används då man vill detaljstudera (i det här fallet) ögonen och ögonbottnen. Försöksplanen går ut på att Prof. Narfström ögonlyser så många CCD som möjligt av olika ålder, det ger en bild av hur vanligt förekommande olika ögondiagnoser är i olika åldrar. Den andra delen består av ERG-undersökningar och vi har valt att undersöka CCD, med och utan ögondiagnos, i åldern 4-8 år. Det åldersspannet ger en bra bild av variationen i ögonbottnens utseende på friska resp. sjuka individer av rasen CCD.

 

ERG-undersökningen ger en mer säker och tydlig bild av ögats och ögonbottnens utseende och ger möjlighet att definiera vad som är friskt och vad som är sjukligt. Ögonlysning ger bara en enkel översiktlig bild och i det fall där ögonlysning och ERG ger olika svar är ERG-undersökningen den diagnosmetod som ger det sanna/säkra svaret.

 

Den miljömässiga variationen i vårt fall beror på hundarnas olika levnadsvillkor, olika utfodringsstrategier, inflammatoriska processer och på arvsanlagen. I det här fallet är det ju arvsanlagen vi vill åt och för ögonproblemens skull spelar den övriga miljömässiga variationen nästan ingen roll.

 

Genom att ha samma utrustning och samma undersökare så är den standardiserade variationen pga. metod undanröjd. Den slumpmässiga variationen kan i ögonprojektets fall nog sägas vara i stort sett obefintlig.

 

Vi är tacksamma

Allra först vill vi i crestednetwork.se tacka Professor Kristina Narfström, DVM, PhD, DipECVO, för hennes medverkan. Hon har ställt upp för rasen av eget intresse och eget engagemang. Hon har också till vår stora glädje ställt upp med hela sitt forskarlag.

 

Vi i crestednetwork.se och hela forskarteamet bakom Prof. Kristina Narfström är mycket tacksamma för den respons vi fått från er CCD-ägare. Era ansträngningar och er tid har bidragit till ny kunskap om hur friska och sjuka ögon ser ut på CCD. I förlängningen har ni bidragit till att hundar i framtiden kan få mer korrekta diagnoser och kanske kan avelsarbetet ta ett steg till.

 

Ett stort tack till våra sponsorer som har ställt upp med privata medel och som har ställt upp med glada tillrop och klappar på axeln. Det har värmt och vi har uppskattat det mycket.

 

Vi vill också passa på att tacka Svenska Kennelklubben för deras bidrag på 75 000 kronor.

Rasklubben för CCD (CCC) har skänkt 10 000 kronor till projektet och vi vill tacka även dem för deras bidrag.

 

Trots att vi har fått ekonomiska medel till projektet så fattas det fortfarande pengar. I sommar ska hundar med merlefärg testas och även till det behövs pengar.

 

 

Vi tackar på förhand för framtida bidrag och hoppas på fortsatt gott samarbete.

 

Källa: Iréne Berglund